Resonera mera!

Svenska resonanssträngade fioler



Hardingfela



Hardingfelan är Norges nationalinstrument och är väldigt vanlig i norsk folkmusik idag. Ett antal saker skiljer den från fiolen:

  • Den har fyra eller fem resonanssträngar.
  • Spelsträngarna (förutom e-strängen) är tunna sensträngar som är ospunna eller halvspunna
  • Omfattande dekorationer i form av pärlemorsinläggningar och målade utsmyckningar, s.k. rosning
  • Instrumentet stäms ett till två tonsteg högre än ett normal-a
  • Hardingfelan har oftast ett lejonhuvud istället för snäcka men undantag förekommer på gamla instrument
  • f-hålen är skurna på ett annat sätt.

Det finns två hypoteser/teorier om hardingfelans ursprung:

  • Den mest spridda teorin är att hardingfelan är ett norskt instrument baserat på äldre norska medeltidsinstrument. De första hardingfelorna är mycket små och annorlunda i formen än moderna hardingfelor som senare anpassades till att kunna spelas i större konsertlokaler och därmed fick fiolens form. Kanske har dessa tidiga hardingfelor lånat sin form av äldre fiddleliknande instrument som funnits på landsbygden i Norge. Den äldsta daterade hardingfelan är Jaastadfelan från 1651 och det är framför allt denna datering som teorin stöder sig på. Jaastadfelan är alltså äldre än övriga europeisk instrument med resonanssträngar vilket talar för att idén med resonanssträngar på hardingfela inte är en idé som är importerad från något annat europeiskt land.
  • Den andra teorin är så klart att hardingfelan inte är en egen instrumenttyp utan att instrumentet är baserat på fiolen/violinen, som utvecklades i Italien under mitten av 1500-talet. Hardingfelan ska ha fått sina resonanssträngar under den period då resonannsträngar var trendigt i Europa (1700-talet) och viola d'amoren stod på höjden av sin popularitet. Jaastadfelans datering blir då ett problem och ställer sig därför skeptiska till den namnetikett med årtal som finns i denna hardingfela. Dylika etiketter har förfalskats både förr och senare och det har genom historien varit ett vanligt sätt att förhöja ett instruments värde. Dessutom är det ett stort tidsglapp till nästa hardingfela som dyker upp mellan femtio och hundra år senare. En forskare som arbetat mycket med denna teori är Olav Sæta vid universitet i Oslo. I sina studier har han tittat mycket på fiolens/barockfiolens spridning i Norge och konstaterat att den dyker upp samtidigt som Hardingfelan. Det finns många belägg för att fiolspelmän ska ha förekommit i Norge under 1600-talet och det är inte bara i städerna som dessa har förekommit. Undantaget Jaastadfelan så är de äldsta hardingfelorna byggda av Isak Nilsen Botnen (1669-1759) och hans son Trond Isaksen Flatebø (1713-1772) från Vikør i Hardanger. Dessa två byggde dock inte bara hardingfelor utan även barockfioler vilket enligt Sæta förträngs av många. Detta skulle antyda att de båda instrumenten fick sin spridning parallellt. Sæta argumenterar också emot uppfattningen om att folkmusiken som spelas på de båda instrumenten skulle vara så skild från varandra som många hävdar. Hardingfelan är känd för dubbelgrepp och spel på flera strängar samtidigt men detta förekommer även i de områden i Norge där man spelar på vanlig fiol/flatfela. Dessutom finns det områden där hardingfelan i modern tid gjort insteg (Nordfjord och Setesdal) och där förekom det länge att man spelade samma låtar på bägge instrumenten och att detta ibland gjordes av samma spelmän.

Jaastadfelans datering kan jag inte säga någonting om eftersom jag varken undersökt eller ens sett instrumentet. Däremot kan man väl rent vetenskapsteoretiskt säga att det krävs goda bevis för att man ska kunna stödja en teori som inte är den enklaste förklaringen. Att hardingfelan har uppstått med inspiration från fiolen och att den försågs med resonanssträngar i samband med viola d'amore-trenden får anses som den naturligaste förklaringen. Det krävs därför goda belägg för att man ska kunna anta att Jaastadfelans datering är korrekt eftersom den inte riktigt passar in i den europeiska musikhistorien.

Se även Engelska wikipedia om Hardingfelan

Alla tips om fioler med resonanssträngar mottages tacksamt via epost till info [snabel-a] resoneramera [punkt] se

Läs artikel om dubbeldäckare från tidningen Spelmannen

Länkar och annonser