RESONERA MERA!

• Startsida
• Dubbeldäckare
• Tuppen
• Munken
• Hjelmen
• Karlhamnsfiolen
• Elvis
• Bulan
• Mohte
• Göteborgsfiolen
• Edvin
• Södling
• Norbergsfiolen
• Spetts
• Toftafiolen
• Bungefiolen
• Hammer
• Lumiere
• Metropol
• Mohte 2
• Jamtlifiolen
• Långalma
• Krokeken
• Nils Nilsson
• Angeredsfiolen
• Andra svenska fioler med resonanssträngar
• Övriga instrument med resonanssträngar
• Referenser till resonanssträngsfioler
• Övriga instrument
• Nybyggen
• Resonanssträngarnas ursprung
• Blogg
• Byggtips
• Bildsök
• Om mig

Denna fiol är byggd av Hans Severin Nyberg uti Örkelljunga 1760 men skiljer sig från Nybergs andra instrument genom att den har ett manshuvud istället för det vanliga lejonhuvudet. Manshuvudets frisyr påminner om en svartfärgad variant av lejonmanen som många andra dubbeldäckare och kombinationen av ansikte och lejonman gör att den får mig att associera till Elvis Presley. Man får intrycket av att Nyberg tidigare byggt flera instrument med lejonhuvud och att han här velat prova ett manshuvud men var lite vilsen när han skulle göra håret och därför valde en beprövad frisyr. Instrumentet förvaras på Scenkonstmuseet i Stockholm dit den överfördes från Nordiska museet under 1900-talets början. Fiolen saknar stall men har stränghållare och strängar. Strängarna är råsenor som är tämligen grova och det är inte otänkbart att de liknar de strängar som instrumentet ursprungligen var tänkt att strängas med. Greppbrädan är fast och det är ej troligt att den varit utskjutbar. Observera att det verkar som att detta instrument inte har haft resonanssträngarna fästa vid stränghållarknappen. Nedersadeln är inte anpassad för det och det finns inte på samma sätt som hos andra dubbeldäckare stift att fästa resonanssträngarna i. Ovanför stränghållarknappen finns några märken och en horisontell metalltråd men det är svårt att säga vad den haft för funktion.